jecca88

En stor förändring med sambolivet är att den man bor med blir som en i familjen. Som mamma och pappa som man kan bete sig nästan hur som helst mot. De är ju familjen liksom. Mot vännerna blir man ju inte skitsur på och börjar slåss med. Eller inte jag iaf. Så nu när Mads och jag har blivit sambos är vi inte så diskreta utan vill vi säga nåt så säger vi det. Punkt slut.  Och idag har varit en sån där bråka-om-små-sakerdag.

Det började med att jag skulle upp ganska tidigt för att åka till skatteverket, Mads ville med sa han igår men han kom fan inte upp ur sängen imorse(och så tidigt var det inte, runt halv 10). Tjata på han ett tag men till slut gjorde jag mig iordning och sa. Nu drar jag! Då vaknar han till och flyger upp..suck. Men sen åkte vi iväg och allt var bra.

Nästa stopp blir Elgiganten, där Mads blir sur på mig för att han tycker jag är så tjatig när jag ber han parkera "där det var lite trångt". Jag ser det såhär: För att man ska kunna klara en situation där man måste parkera där det är mkt bilar och trångt måste man utsätta sig för det ibland. Men Mads tar alltid det lättaste som ligger 100 mil bort. Så jag försöker att få han parkera lite närmare där det kanske är lite trångare men då lär han sig iaf, om inte annat blir man ju bättre på att parkera ju fler ggr man gör det. Där blev det bråk igen.

Åker sen till Strömmen storsenter för att titta på skor. Provar massa och behöver en åsikt. Vet ju att killar inte har så mkt åsikter om tjejers klädsel och allt det men ngnting har man väl o säga? Men nej då, så då blir jag sur och tycker att han kan iaf säga om de var fula eller fina. Men det är för mkt begärt. Då blir jag sur och frågar varför han ens ville med.

Väl hemma blir det bråk om alla Mads kläder som ligger överallt. Jag är väl mer städ människa och vill ha det hyfsat städat men Mads är ju precis tvärtom. Och jag tycker jag ber han snällt om han kan hänga in några av kläderna (som är en ganska rejäl hög vid detta laget) som ligger på en stol i sovrummet. Till svar får jag ett nej och då blir jag piss-off. Inte så mkt för kläderna utan mer för hans attityd just då (han vill inte göra det bara för att jag ber om det). Så då tar jag hela hans hög med kläder och slänger dom i hallen. haha. Då får jag en rekation! Då blir han asförbannad men tillslut är båda ganska nöjda. Halva högen la han in i garderoben, så nu kompromissa vi iaf.

Som ni märker är det ju ganska småsaker som egentligen är ganska löjliga när man ser tillbaka det. Men ändå blir man så irriterad just då i situationen. Sen är jag en sån människa som är van att ha saker på mitt sätt men nu när man delar livet med en annan får man ju tänka om lite. Ngt jag jobbar på som jag ändå tycker går bättre :)

Sen är jag och Mads väldigt olika när vi är sura. Mads är mer lugn och bara går iväg utan att ta konflikten. Jag vill gärna diskutera och skriker och slänger saker runt mig om det är det som behövs. En sak gemensamt är att vi inte är lång-sinta alls. Vi är max arga på varann i en timme. Sen blir vi sams igen.

Så idag har varit en bråk-dag men innan Mads åkte till jobbet var vi vänner iaf. Säkert ingen intressant blogg men nu fick jag reflektera av mig lite :P

Take care